Sedan en månad och lite till är Danielle tillbaka och pinar oss med hårt jobb ständigt ändrade scheman. Just nu håller vi på och repar för fullt inför vår slutföreställning som kommer att ha premiär om två veckor. Innan Gregory, (eller Greggan, som vi helt kärleksfullt kallar honom såhär i efterhand) åkte tillbaka till Tyskland hann han med att skapa en koreografi till oss som alltså ska vara med på föreställningen. ”Songs of whispers, snow and uncontrollable happenings” heter den, och den är ungefär lika lätt att utföra som titeln är lätt att komma ihåg. Repetitionerna är ett himla petgöra där Danielle tvingar oss att utföra samma sekvens gång, på gång, på gång, tills vi alla gör den något sånär lika. Det är otroligt hur olika alla kan göra en rörelse, trots att vi har ungefär samma uppfattning om hur den ska utföras. Det är skönt att Danielle är tillbaka, men trots det saknar vi Gregory litegrann. Därför uthärdar vi alla rep som tålmodiga små änglar för vi vill att Greggan ska kunna vara stolt över oss när vi gör hans koreografi, även om han är i Tyskland och inte kommer att kunna se den. Vi är redan avundsjuka på nästa års elever som kommer att få njuta av Greggans undervisning i hela två månader. Här kommer, som en hyllning till Greggan, lite bilder från en av de sista repetitionerna med honom, samt en del matnyttigheter som vi lärt oss och vill dela med oss av.

”Always bring your books!” är matnyttighet numero uno. Bara för att man går en dansutbildning ska man inte tro att man kommer undan teorin. Greggan har en förkärlek för att skriva ner saker, och försökte under sina tre månader överföra skrivarentusiasmen till oss. Vi lärde oss att alltid bring our books i skolväskan så att vi var redo att dra fram block och penna närhelst Gregory ville.

”Write in ink, ’cause pencil fades.” Det räcker nämligen inte att bringa sin anteckningsbok och penna, det måste vara rätt penna. Det vill säga bläck. För enligt Greggan kommer vi behålla våra anteckningsböcker tills vi blir gamla och grå och har man då helt obetänkligt plitat ner sina tankar i blyerts så kommer ingenting finnas kvar. Om detta stämmer eller ej får väl tiden utvisa, men när du skriver med Greggan – skriv i bläck.
”One piruette is a relevé, two piruettes are a relevé with a head, three piruettes are a turn.” När det kommer till piruetter är detta Gregorys heliga skrift. Försök inte snurra, en piruett är nämligen ingen snurr – det enda du behöver göra är att gå upp på relevé. Först vid tre piruetter kan vi börja tala om att snurra.
”Go and say hello, and say something more than your name.” Greggan gyllene regel när man träffar nya personer är att presentera sig själv på ett trevligt sätt. På så sätt får man nya personer i danssalen att känna sig hemma samtidigt som man knyter kontakter.


”Don’t make me act like a scratch record.”
När du väl lärt dig nåt av Greggan – kom ihåg det. Många tunga suckar har hörts ur Greggans bröst när vi än en gång glömt våra böcker.
Greggan, vi tänker på dig!